Armfelt

Häng med i Livrustkammarens arbete inför detta års stora utställning om Gustaf Mauritz Armfelt!

Archive for the tag “Magdalena Rudenschöld”

Veckans citat

Magdalena Rudenschöld

”Våra hjärtan förstodo hvarandra redan; och en enda blick var då tillräcklig för att säga hvad munnen ej vågade uttala….Jag lefde endast för glädjen att kunna uppfånga en enda blick från hans öga, som sade mig att jag var vacker, att jag var älskad af den, som oåterkalleligen bestämt mitt öde. Hvad denna första tid af min kärlek var lycklig!”

Ur Magdalena Rudenschölds memoarer

Veckans citat

Bilden är fotad ur Yngve Lyttkens bok "Domen över Magdalena Rudenschöld" (1950).

”Jag fick just nu, min dyra och ömma vän, ditt brev av den 18. Vilken livlig tacksamhet hyser jag ej för den noggrannhet, varmed du meddelar mig nyheter ifrån dig, emedan dessa utgör mitt livs enda behag, då jag är berövad lyckan att se dig. [—] Ack, min vän, om hoppet att din älskarinna delar dina sorger, kan skänka dig någon tröst, så var övertygad att hon på bekostnad av sitt liv skulle vilja bereda dig vore det ock den allra ringaste.”

Magdalena Rudenschöld till G M Armfelt 18 juni 1792

Berättelsen om Magdalena Rudenschölds ”’Lilla Eric”

Del 3/3

I juni 1798 födde Magdalena Rudenschöld en son utom äktenskapet som döptes till Eric Carlson Ekmansdorff – här följer hans berättelse.

I Lilly Lindwalls bok om Magdalena Rudenschöld (1917) citeras ett brev, skrivet av en C. Carstens i St. Michel den 24 mars 1882, där Eric Carlson Ekmansdorffs vidare öden kartläggs. Han gick inte något lyckligt liv till mötes. Som avskedad kapten levde han sitt liv i St. Michel [Mikkeli] i Finland. Han led tydligen av en obotlig åkomma (lues inveterata, någon typ av ryggmärgsskada?), och sysslade stundom med renskrivning åt olika tjänstemän, men använde sitt arvode mestadels till dryckenskap. Sin sista tid bodde han hos murarmästaren Erik Sjerlund, som då brevet skrevs uppges ännu ha varit i livet och meddelat detta till brevskrivaren. Eric Carlson Ekmansdorff avled 1848, 50 år gammal. Sjerlund såg till att han fick en enkel begravning, vilken bekostades av räntmästaren Svinhufvud som också betalat för Erics tidigare inackorderingar i bygden. Huruvida Svinhufvud fått pengar från någon annan för underhållet eller bidragit ur egen ficka är inte känt.

Så slutar, den av allt att döma, ganska tragiska berättelsen om ”lilla Eric”. Och om Magdalena någonsin träffade sin son eller fick hans siluettbild får vi nog aldrig veta.

/Sofia, producentgruppen

Veckans citat

Magdalena Rudenschöld

”Min dyrkade Malin, det är ditt eget fel, att du befinner dig i den situationen att plågas av och kämpa mot de skändligheter man lägger mig till last och som, om de vore möjliga, snarare skulle förtjäna ditt hat och förakt än din sorg och dina tårar. Ditt brev av den 12 oktober, min himmelska älskade, vållade mig synnerligen stor smärta, och jag döljer icke för dig, att jag därav kände en livlig förbittring i hjärta – ty även om du tror dig kunna frikalla dig från vad som helst varmare känsla för mig, så borde dock känslan av aktning ha slagit djupa rötter i ditt sinne, eftersom inga av mitt hjärtas hemligheter någonsin varit dig fördolda, vare sig under den största lycka eller den största olycka…”

G M Armfelt till Magdalena Rudenschöld 23 november 1793 (där han tillbakavisar rykten om ”amourer” i Italien)

Berättelsen om Magdalena Rudenschölds ”Lilla Eric”

Del 2/3

I juni 1798 födde Magdalena Rudenschöld en son utom äktenskapet som döptes till Eric Carlson Ekmansdorff – här följer hans berättelse.

Vem var då Eric Carlson Ekmansdorffs fader? Om detta ger kyrkoboken inga besked, men i det allmänna folkmedvetandet ska svaret ha varit givet: Gustaf Mauritz Armfelt! Enligt vad flera personer i bygden berättat bodde Magdalena Rudenschöld vid tiden för barnets födelse med en förnäm herre. Det fina paret ska ha kommit i vagn och bott i det avlägset belägna Fibrotorp där det efter 14 dagar föddes en liten pojke som lämnades bort.

Kan denne ”förnäme herre” ha varit Armfelt? Andra författare har hållit det för otroligt att Armfelt skulle ha lämnat livet vid de tyska badorter där han befann sig för att finnas vid Magdalenas sida dessa veckor i Tryserum. Enligt Armfelts biograf Elof Tegnér ska Magdalenas och Armfelts intima umgänge dessutom ha upphört 1792. Å andra sidan fanns även i prosten Atterboms släkt övertygelsen att var fadern. Paret Atterbom verkar dock från början inte ha känt till föräldrarnas namn, utan brevväxlingen med Magdalena gick till en början via en annan adressat i Stockholm. Senare skrev Magdalena i eget namn till prosten för att höra sig för om ”vården av min lilla Eric” och hon önskade också, om möjligt få en siluettbild av honom.

Lilla Eric ska enligt uppgift ha vuxit upp till den ”vackraste älskligaste yngling”. På Armfelts önskan – och det här är intressant – sändes han vid 16 års ålder till Stockholm och senare till St. Petersburg. Vid ankomsten skulle dock Armfelt just ha dött och hans hustru tagit sig an gossen ”som sitt eget barn”. Sedan han genomgått krigsskolan och gått i rysk tjänst förlorade familjen Atterbom kontakten med honom och sörjde honom som död.

/Sofia, producentgruppen

Del 3/3 publiceras den 28/2

Berättelsen om Magdalena Rudenschölds ”Lilla Eric”

 Del 1/3

Ibland kommer man av en slump in på ett levnadsöde. En person ur det förflutna som plötsligt blir levande och griper tag. Så var fallet för mig med Magdalena Rudenschölds ”lilla Eric”. Här följer hans berättelse i tre delar, såsom den nystas upp i Lilly Lindwalls biografi över hans mor från 1917. Lindwall bygger i sin tur på en rad brev och andra källor.

År 1798 har prosten Atterbom, kyrkoherde i Tryserums församling i Tjust, antecknat födelsen av pojken Eric Carlson Ekmansdorff i kyrkoboken. Modern är okänd, och som vittnen, vilka pojken också verkar ha namngivits efter, anges Eric Jöns Sundberg och Carl Nilsson i Fibrotorp. Att modern var Magdalena Rudenschöld och att barnet föddes i Fibrotorp har senare lagts till i kyrkboken av Atterboms efterträdare, prosten Häger. Om pojken berättas också att han uppfostrades av Atterbom, kom till Hapaniemi [Finlands krigshögskola] och gick i rysk tjänst 1820.

/Sofia, producentgruppen

Del 2/3 publiceras den 21/2

Visste du att?

Armfelt och Magdalena Rudenschöld blev båda två 57 år gamla. Han dog 1814 och hon dog 1823. Hon var bara 19 år när hon träffade den 9 år äldre Armfelt.

Veckans citat

Magdalena Rudenschöld

“Mitt framträdande gjorde ett livligt uppseende hos alla åskådarna […] jag fick från alla håll handklappningar, och man försäkrade mig, att jag denna gång varit vackrare än någonsin. Men det som mer än alla dessa artigheter övertygade mig härom, var det intryck, som mitt uppträdande gjorde på baron Armfelt och som icke undgick min uppmärksamhet. Jag njöt i fulla drag av denna triumf. Utan tvivel var det orätt, mycket orätt till och med, att icke kväva en känsla som var brottslig, sedan föremålet ej längre var fritt. Men när resonerar kärleken i ett hjärta som är eldigt och ohejdat? Och synas icke omständigheterna någon gång bidraga till att leda oss till det öde, som är oss bestämt?”

Ur Magdalena Rudenschölds memoarer

Veckans citat

Gustav III med sina två bröder, hertig Fredrik Adolf och hertig Karl, som senare kom att bli Karl XIII. Målningen finns på Nationalmus

”Natten emellan den 17 och 18 i denna månad lät hertigen arrestera flera personer, hvilka äro misstänkta för högförräderi, att hafva traktat efter hertigens lif samt velat störta regeringen. Af de häktade vill jag först nämna prinsessans hoffröken Magdalena Rudenschöld, allmänt känd som baron Armfelts älskarinna.”

Ur Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok i december 1793

Veckans citat

Magdalena Rudenschöld

“Att kunna fängsla den vackraste och älskvärdaste bland alla hovets herrar var något som smickrade min fåfänga. Vid denna tid sysselsatte sig Armfelt ingalunda med statsangelägenheter: han arrangerade hovets fester och nöjen och ägande skönheten sin hyllning överallt var han fann den. Hans tycke för mig var endast helt övergående, och endast min stolthet kunde förmå mig att dölja det och synas likgiltig, då han trädde i äktenskap med grevinnan De la Gardie…”

Ur Magdalena Rudenschölds memoarer

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: