Armfelt

Häng med i Livrustkammarens arbete inför detta års stora utställning om Gustaf Mauritz Armfelt!

Archive for the tag “Armfelt”

I kväll är du välkommen!

 
När:
28/03, 2012
Tider:
Öppen vernissage kl 19
Var:
Livrustkammaren, Slottsbacken 3
Fri entré
 
Vernissage: Jag är Armfelt
Årets utställning öppnar! Gustaf Mauritz Armfelt är den stilige baronen som fängslar sin omgivning. 
Han blir Gustav III:s gunstling men drivs i landsflykt efter kungens död. Genom häpnadsväckande tur och charm kan han senare återvända. 
Armfelts öde blir till en vägvisare genom ett Europa i kaos, revolt och krig kring sekelskiftet 1800.
 
Jag hoppas att vi ses ikväll!

/Åsa, projektledare

Välkommen till vernissage i Livrustkammaren!

/ Åsa, projektledare

Nu finns det en aptitretare i Livrustkammarens entré!

 

I morse placerade vi in två pistoler, som tillhört Armfelt, i den monter som våra besökare  möter direkt innanför museets entrédörrar. Det krävs förberedelser för varje moment när ett föremål ska placeras in i en monter. Först ska pistolerna ha en bra ställning som en smed gör efter exakta mått på pistolerna. Sen ska pistolerna monteras av en konservator. Därefter ska skylten som berättar om pistolerna monteras intill dessa. Till sist ska pistolerna in i montern. Vi är alltid två personer när vi hanterar våra föremål, i det här fallet en av våra konservatorer, Peter, och vår tekniker, Lennart. 

Om du besöker museet fr o m idag kan du alltså få en liten aptitretare! Välkommen!

/projektledare, Åsa

De finländska konservatorerna har anlänt!

Vårt utställningsprojekt ”Jag är Armfelt” är ett samarbetsprojekt med Finlands Nationalmuseum. I utställningen har vi ca 80 föremål som vi har fått låna in från FInlands Nationalmuseum. I samarbetet mellan våra museer ingår  att de finska konservatorerna kommer hit till Livrustkammaren och hjälper till att montera föremålen och placera in dom i våra montrar.

Alla föremål från Finland kom för en tid sedan med en föremålstransport. Föremålen har legat i sina packlådor i väntan på de finska konservatorerna som anlände i förra veckan. Nu är det febril aktivitet, först ska föremålen konditionsbedömmas d v s  synas av så att de inte har farit illa på vägen till Sverige. Sen ska föremålen ställas ut i våra montrar. 

/Åsa, projektledare

Monteringsmöte – hur ska föremålen ställas ut?!

Ett centralt tema för oss när vi  bygger utställningar är att fundera kring hur vi kan ställa ut föremålen både från vår egen samling och de inlånade. Det är en balansgång mellan hur vår utställningsformgivare, Fritz Halvorsen, har för tänk kring scenografin och hur förmålen mår bäst. Varje enskilt föremål måste få sin bedömning. Den bedömningen gör våra konservatorer.

/Åsa, projektledare

Veckans andra citat

”Det är endast få saker under mitt bullersamma liv, som jag ångrar. Mina dårskaper och mina glada upptåg har inte lämnat någon bitterhet efter sig; men att ha begått sådana felsteg, som har varit orsaken till andras olycka, är något som man aldrig kan förlåta sig själv.” Armfelt

Vad gör en väktare?


Azad jobbar som väktare här i Livrustkammaren och ser till att allt är i sin ordning.

Vad är dina viktigaste arbetsuppgifter som väktare?

Först och främst är det bevakningen såklart, och hålla ordning här. Vi är också väldigt serviceinriktade och försöker hjälpa alla efter bästa förmåga.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

Vi börjar dagen med att kontrollera att allt är avlarmat i rätt ordning, sen tar vi en säkerhetskontroll genom byggnaden och ser till att allt är i ordning. Klockan 11.00 öppnar vi museet för allmänheten. Under dagen ronderar vi, finns tillgängliga och hjälper till där det behövs.

Dagen avslutas med att vi larmar på, och tar en säkerhetsrunda igen. Läs mer…

Berättelsen om Magdalena Rudenschölds ”’Lilla Eric”

Del 3/3

I juni 1798 födde Magdalena Rudenschöld en son utom äktenskapet som döptes till Eric Carlson Ekmansdorff – här följer hans berättelse.

I Lilly Lindwalls bok om Magdalena Rudenschöld (1917) citeras ett brev, skrivet av en C. Carstens i St. Michel den 24 mars 1882, där Eric Carlson Ekmansdorffs vidare öden kartläggs. Han gick inte något lyckligt liv till mötes. Som avskedad kapten levde han sitt liv i St. Michel [Mikkeli] i Finland. Han led tydligen av en obotlig åkomma (lues inveterata, någon typ av ryggmärgsskada?), och sysslade stundom med renskrivning åt olika tjänstemän, men använde sitt arvode mestadels till dryckenskap. Sin sista tid bodde han hos murarmästaren Erik Sjerlund, som då brevet skrevs uppges ännu ha varit i livet och meddelat detta till brevskrivaren. Eric Carlson Ekmansdorff avled 1848, 50 år gammal. Sjerlund såg till att han fick en enkel begravning, vilken bekostades av räntmästaren Svinhufvud som också betalat för Erics tidigare inackorderingar i bygden. Huruvida Svinhufvud fått pengar från någon annan för underhållet eller bidragit ur egen ficka är inte känt.

Så slutar, den av allt att döma, ganska tragiska berättelsen om ”lilla Eric”. Och om Magdalena någonsin träffade sin son eller fick hans siluettbild får vi nog aldrig veta.

/Sofia, producentgruppen

Veckans andra citat

”Min själ är bedrövad intill döden, förtvivlan bor i mitt hjärta och söndersliter det. […] En människa, som alla möjliga sorger och olyckor till kropp och själ minerat, är både för sig och andra bäst placerad fyra à fem alnar under jorden.”
Armfel 1797, året då hans son Constantin och barnsköterskan dog i Kaluga och Armfelts egen hälsa sviktade.

Lugnet före stormen

Just nu ser det ut så här i utställningsbygget. Vår tidigare utställning ”Kunglig Vintage” är nu nedplockad för att kunna lämna plats åt ”Jag är Armfelt”. 28 mars ska vi slå upp dörrarna, hur ska vi hinna?

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: