Armfelt

Häng med i Livrustkammarens arbete inför detta års stora utställning om Gustaf Mauritz Armfelt!

Archive for the category “Armfelt och kärleken”

Armfelt och kärleken till fäderneslandet

Gustaf Mauritz Armfelt

Vackre baron Armfelt var en livlig och känslofull person, kvick och charmig. Det är lätt att tänka på kärlek när man tänker på honom. I producentgruppen laborerade vi redan från början kring olika kärleksteman. Detta har lett fram till att vi i utställningen arbetar med fyra ”kärleksingångarna” till hans liv: kärleken till kvinnorna,  kärleken till kungen, kärleken till maten och kärleken till fäderneslandet.

Kärleken till fäderneslandet

I fjärde rummet kommer vi fram till något som hela tiden varit av synnerlig vikt i Armfelts liv, hans karriär som krigare. Som varje adelsman är den militära banan första val – riddare är ju synonymt adel. Och det handlar om det uppoffrande livet, en drivfjäder att gå till historien som hjälte.

Armfelts valspråk under hans adliga vapensköld med harneskklädd arm med pistol,: Trogen och ståndaktig syftar på hans trohet gentemot konungen och riket. Han stred med Gustav III i Finland i kriget mot Ryssland 1788-1790. I fredsunderhandlingarna i Värälä spelade han för första en riktigt stor statsmannaroll. Han mottog efter undertecknandet ordnar både från sin egen kung och Rysslands kejsarinna. Här möter vi också hans insatser mot Napoleon i Pommern, inte så lyckade, och i fälttåg mot norska gränsen – inte heller helt lyckat. Hans stora revansch blir trohetseden till Rysslands kejsare 1811. Vid kejsarens sida spelade han sin sista roll, en verkligt betydelsefull roll för Finlands sak.

/Ann, producentgruppen

Annonser

Kärleksbrev som skillingtryck

Magdalena Rudenschöld

Den på gamla kungshuset fängslade frökens, nu Magdalena Carlsdotters Bref till Riksförrädaren som fordom kallades Baron Armfeldt, nu fogelfri under namn af Gustaf Mauritz Magnusson angående Deras Kärleks Äfwentyr

Så lyder titeln på ett särskilt skillingtryck som på G A Reuterholms och hertig Karls initiativ trycktes och spreds på Stockholms gator och torg 1794. Allt naturligtvis i syfte att skandalisera de inblandade – Gustaf Mauritz och hans sammansvurna älskarinna Magdalena Rudenschöld. Det sägs att gatuförsäljarna till och med ropade ut titeln under Magdalenas gamla mors fönster.

Jag har varit nyfiken på detta skillingtryck länge, och idag fick jag äntligen tillfälle att beställa fram det i specialläsesalen på Kungliga Biblioteket. Kan det vara något för utställningen? Det visar sig vara ett litet och skört häfte ca 4,5 x7 cm, tryckt i frakturstil. Om omfånget är blygsamt är innehållet desto mer av sprängstoff. Det är åtta mycket privata kärleksbrev skrivna av Magdalena Rudenschöld till Gustaf Mauritz Armfelt omkring 1789-90, alltså närmare 5 år tidigare. Dessa brev ingick bland de 1100 brev som mitt under den Armfeltska processen hittades på Gustaf Mauritz Armfelts gods Lindnäs i Östergötland. Av breven, som också trycktes i Svea Hovrätts protokoll, framgår tydligt att Magdalena är med barn och med tidens primitiva metoder försöker att göra abort (vilket inte lyckades).

Jag läser och berörs. Det är starka, ibland hjärtskärande brev, där Magdalenas förtvivlan och de kval hon går igenom bränner igenom sidorna – än idag. Och ibland är det så privat att jag vill vända bort blicken.

/Sofia, producentgruppen

Armfelt och kärleken till maten

Gustaf Mauritz Armfelt

Vackre baron Armfelt var en livlig och känslofull person, kvick och charmig. Det är lätt att tänka på kärlek när man tänker på honom. I producentgruppen laborerade vi redan från början kring olika kärleksteman. Detta har lett fram till att vi i utställningen arbetar med fyra ”kärleksingångarna” till hans liv: kärleken till kvinnorna,  kärleken till kungen, kärleken till maten och kärleken till fäderneslandet.

Kärleken till maten

I det tredje rummet tänkte producentgruppen att satsa på Armfelts kärlek till mat. Ämnet var dock inte så enkelt att tackla. Det tycktes som han var mycket förtjust i god mat, han äter ju ständigt på fina mottagningar, dinéer och soupéer, men det var svårt få fram vad han faktiskt stoppade i sig. Ämnet blev mera Armfelt som diplo(mat), dvs hans roll när han hade återupprättats och fått tjänst som Sveriges sändebud i Wien.

Han älskade dock risgrynsgröt, pannkakor och våfflor, av ett brev till hustrun att döma; till hans kära Pumpa, av henne så ofta besvarat med smeknamnet Min Tjocka Pojke. Han ser förvisso en smula rund ut om kinderna – inte bara av våfflor. Han led även av en sjukdom som gav honom svullnad i kroppen. Han behov av livets goda, annat än mat, finns här; lyxig inredning och hans intresse för sina gods, främst Åminne.

/Ann, producentgruppen

Armfelt och kärleken till kvinnorna och barnen

Hertiginnan av Kurland med två av sina döttrar

Vackre baron Armfelt var en livlig och känslofull person, kvick och charmig. Det är lätt att tänka på kärlek när man tänker på honom. I producentgruppen laborerade vi redan från början kring olika kärleksteman. Detta har lett fram till att vi i utställningen arbetar med fyra ”kärleksingångarna” till hans liv: kärleken till kvinnorna,  kärleken till kungen, kärleken till maten och kärleken till fäderneslandet.

Kärleken till kvinnorna och barnen

Det andra rummet är koncentrerat på Armfelts relation till kvinnorna. Ett spännande område, kanske upprörande. Det var det redan på hans tid. Kanske hade hans livsstil något att göra med en allt starkare individualism och frigjordhet mot kyrkan. Man gjorde sig löjlig över prästerna i upplysningens anda. Observeras bör att detta är hovets och elitens värld. Ett frappant exempel hade man nyligen haft i Sverige med kung Fredriks öppna mätressförhållande. Konvenansäktenskap hade inget med passionerad kärlek att göra. Passion var ett sjukdomstillstånd. Samtidigt var det förstås männen som öppet tilläts lida mest av den febern. Mansdominerad hierarki mellan könen ifrågasattes inte – eller så gjordes det faktiskt, exempel finns.

Vi möter här hustrun Hedvig De la Gardie, den aktningsvärda, hans svenska älskarinna Magdalena Rudenschöld, och ryska furstinnan Katarina Menschikov, hertiginnan av Kurland, hennes dotter Prinsessan av Sagan och så Armfelts barn, både inom äktenskapet och två från hans fria förbindelser.

/Ann, producentgruppen

Armfelt och kärleken till kungen

Gustav III

Vackre baron Armfelt var en livlig och känslofull person, kvick och charmig. Det är lätt att tänka på kärlek när man tänker på honom. I producentgruppen laborerade vi redan från början kring olika kärleksteman. Detta har lett fram till att vi i utställningen arbetar med fyra ”kärleksingångarna” till hans liv: kärleken till kvinnorna,  kärleken till kungen, kärleken till maten och kärleken till fäderneslandet.

Armfelt och kärleken till kungen

Armfelt älskade sin kung Gustav III, han var honom hängiven och trogen i allt. Han fick många gåvor av kungen som band honom ännu närmare med tacksamhetens band.

Kungen behövde å sin sida en sådan lojal och pålitlig person som Armfelt. Som i all kärlek handlade det om ömsesidigt beroende Här var det knappast fråga om jämbördigt beroende. Kungen hade all makt, men vad kungen särskilt tycks ha uppskattat hos Armfelt var hans öppna sinne och naturlighet, inte vanligt vid hovet. Armfelt kunde säga emot. Ibland hördes upprörda gräl dem emellan. Något sådant hade aldrig inträffat i kungens stela etikettsbundna liv. Och den ende bland kavaljererna hos den lille kronprins Gustav Adolf som fick honom att skratta och leka som en vanlig liten kille var baron Armfelt

Något av detta vill vi fånga i det första rummet om Armfelt – där annars temat teater dominerar – också en värld av lek för vuxna.

/Ann, producentgruppen

Post Navigation

%d bloggare gillar detta: